samtal runt det ovala bordet

Ikväll hade jag ett efterlängtat samtal i mitt kök. Av olika anledningar så blir det sällan jag har besök hemma hos mig. En del av mig har fått ligga i vila sen jag flyttade hit. Men ibland måste man göra undantag. Ikväll var ett sådant. Vi brukar ju träffas ute någonstans en gång i veckan men denna gången var det bara jag och min "granne" och en vän som var och hälsade på honom som skulle komma. Då kunde vi lika gärna träffas här. Och man kan faktiskt inte alltid ha timer på samtal som berör livets stora frågor.

Vi har ikväll hunnit behandla följande ämnen, svenska pingströrelsens guldålder (som enligt mig är mellan ca1907-1930), församlingsstrukturer och behovet av nya församlingar/gemenskaper, alkoholkonsumtion, missbruk kontra balanserad livsstil, samboskap eller äktenskap? Relationsfällan(villa, vovve, volvo och gärna platt-tv och sen snyggast trädgård och nyrenoverat… och sen barnen på dagis och stress från jobbet och sen…), vem är kristen och hur definierar man sin tro? Innanför eller utanför? Prestationsångesten över studier, hur kommer man bort från känslan av att aldrig lära sig något? Kan man lära sig något om sin tro av en person som tror på något helt annat? Kan man vara kristen utan att gå på söndagförmiddagsmöte?

Allt detta och säkert något mer på 3 timmar så du kan tänka dig att det var ett givande samtal vi hade runt mitt ovala köksbord. Det blir för mycket att fördjupa sig i alla ämnen. Men om du har något du skulle vilja att jag fördjupade mig i av dessa frågor får du gärna lägga önskemål i kommentarfältet.

Tre vänner runt ett ovalt bord, vi lärde känna varandra precis i den där tiden då man började lära känna sig själv och sin nyvunna frihet från skola och föräldrar. Vi flyttade till sthlm och gick bibelskola ihop. Vissa år har vi inte haft någon kontakt, andra har vi träffats ganska ofta. Trots allt så delar vi en hel del, våra liknande uppväxter i frikyrkan i en mellanstor stad. Vi har kämpat oss igenom samma frågor även om vi kommit olika långt. Vi förstår varann eftersom vi har detta gemensamt.  Det är intressant för våra samtal blir ofta väldigt öppna och ärliga. Utan stolthet, utan skydd. Dessa vänner betyder en del för mig, tror det har att göra med de där första åren i frihet. Det var ett nytt liv och en ny värld som öppnade upp sig och de personer som fanns med då är lite extra speciella, de har liksom varit med och format en bit av den man blivit. Men också därför att vi nu 10 år senare kan träffas och ha såna här djupa samtal utan att det blir krystat eller provocerande.

Ska avsluta med en dikt som jag hittade på Lisas blogg som faktiskt sammanfattar mycket av det jag sa ikväll.

"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt!
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Tomas Tranströmer
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s