det här om att vända blicken uppåt del2

Något jag inspireras mycket av för tillfället är människor som lever av en källa som inte är präglad av denna världen. Som lever här mitt i samhället men som helt tydligt präglas av något från ett annat rike. När de talar, skriver eller visar verk de gjort så blir det så tydligt. De är skarpa, skär genom allt och avslöjar roten.

Idag publicerar Dagen en artikel som Syster Veronica från St.Davidsgården skrivit angående hennes Gudsbild kontra Jonas Gardells. Hur många artiklar har jag inte läst de senaste åren som på ett eller annat sätt försöker bemöta frågan om homosexualitet och Gud? Och ändå känns det som att det är första gången någon sätter rätt fokus. Här är ord hämtade från en helt annan källa än pölen där politisk korrekthet samsas med försök att stå upp för något annat. Källan orden är hämtade ifrån är helt frikopplad från samhällets flöden av åsikter och handlingar.

Syster Veronica hjälper oss att lyfta blicken och ge fokus åt den som ska ha allt fokus. Gud är Gud och jag är jag. Om jag inte är klar över den ordningen blir jag utelämnad till mig själv.

Människan är fri till att svara, och hon kan låta sig luras av en annan röst, en röst som kommer nerifrån och får henne att krympa i stället för att växa. En röst som säger att det är lätt att vara människa, man behöver bara sträcka ut handen och äta av kunskapens träd. Det är bara att ta för sig, att roffa åt sig. Man behöver inte ta emot och vara beroende av den som kallar oss till livet och vill skänka oss allt, göra oss ”delaktiga av gudomlig natur” (2 Pet 1:4).

Då blir människan instängd i sig själv, hennes liv blir en ensam monolog med sina egna tankar och föreställningar. Det är inte längre en dialog med den som ständigt kallar henne till att lämna sin lilla trånga trygghet för att ge sig i väg till det okända och växa i mötet med den Andra.

När vi ser på oss själva utanför Guds ljus, när vi tror att vi är vår egen källa och behåller vårt liv i våra händer, när vårt liv blir vårt eget projekt, då blir det trångt för oss. Det blir svårt att andas i vårt instängda lilla jag!” Läs hela artikeln här.

 

Åh min högsta önskan är att själv få vara planterad vid den källan. Jag tror det är dit vi alla behöver hamna. För att kyrkan ska överleva, för att vår tro ska leva så behöver vi alla ha våra rötter kopplade till den källan. Dags att se över rotsystemet och beskära plantan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s