stig in!

Sista året i Umeå bodde jag ovanför konstfrämjandet. Det var en rätt tystlåten granne. Mer liv var det i grannen bredvid som kunde ha spelning kl.04 på morgonen i rummet en gipsskiva iväg.

Det mesta i inredningen var fått eller hittat. Mycket tog jag med från svärmors källare i ö-vik.

Jag målade om matsalsbordet i mörkt mörkt brun och pallade upp den i mitten för att skivan inte skulle vikas på mitten. Men här fick vi plats upp emot 15 personer samtidigt när det var dags för husgrupp.

Jag lämnade rätt mycket möbler kvar i Umeå. Det blev för jobbigt att ta med det hela vägen hit. Skönt det eftersom jag ärvt så mycket möbler sen dess! Tv-skänken gav  jag till mina goda vänner.

Soffbordet snodde jag från vinden. När det var dags att flytta ställde jag därför bara tillbaks det på vinden. Jag hade en stor balkong som jag aldrig riktigt hann utnyttja.

Däremot blev det mycket eld i min öppna spis! Sån lyx det var!! Jag hade en dagbädd vid spisen som kunde användas som gästsäng när jag fick besök. Vilket hände rätt ofta eftersom K gick i skola i annan stad under det året.

Jag tror det var i det här huset jag riktigt hittade hem när det kommer till inredning. Tidigare bodde jag nämligen en trappa ned i en 4a som delades av några vänner (det andra kollektivet i mitt liv). Den lägenheten var otroligt vackert inredd. Där hade jag bara ett rum att göra något åt men tiden i det kollektivet präglade och förfinade min stil. Så att när jag flyttade en trappa upp blev det ändå någon form av sammanhållning stilmässigt. Trots att jag endast lagt pengar på en soffa (200kr på myrorna) och ett gäng stolar (10-50kr st på återvinningen). Det jag gillar mest är hur användandet av gamla möbler inte var något konstigt. Det var naturligt eftersom det inte fanns så mycket möbelvaruhus att välja på. Second hand var det mest självklara av alla alternativ. På den tiden hade ju heller ingen bil så det mesta skulle kunna gå att fraktas på cykeln. Tv-skänken körde jag på pakethållaren med hjälp av en vän. Riktig eko-stil.

Då tänkte man inte så mycket på sånt. Det var så självklart eftersom det inte fanns så många andra alternativ. Nu när utbudet är större och ekonomin bättre blir det mer en utmaning att fortsätta tänka hållbart. För det är ju trots allt vi som har det bra ställt och har valmöjligheten som måste ta det ansvaret.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s