lite sent men här kommer en kommentar på Fyrkedebatten

Den senaste månaden har det rasat en inomkyrklig debatt på bloggar men som även snappats upp av media som t ex Dagen. Jag har följt den lite på håll och försökt läsa en del av posterna. Men min tid har inte räckt till så jag kan inte direkt säga att jag varit med i alla turer. Men jag tänkte att det kanske kunde vara läge att på något sätt kommentera de senaste veckornas diskussion.

Allting började (om jag förstått rätt med att kolportören skrev ett blogginlägg som Stefan Swärd gav replik på. I samband med detta skriver Jonas Lundström ett blogginlägg där han definierar en viss kristendomstolkning som fyrkantsevangelism (sk Fyrke) och anklagar Swärd mfl för att stänga ute oliktänkare. Det detta blogginlägg handlade framförallt om var att oliktänkare inte fick komma till tals/ inte togs på allvar. Ett blogginlägg som blev bekräftat i samma stund som Swärd gav replik. (Har jag förstått det rätt?)

Det är en väldigt intressant diskussion som inletts tycker jag. Och viktig. Jag kommer inte återge vad diskussionen har handlat om det kan du själv läsa på de länkade bloggarna. Jag skulle istället vilja dela med mig av mina reflektioner som jag haft i samband med mitt distanserade deltagande i debatten.

Vad är klassisk kristendom? Vad betyder det och framförallt vad innebär det rent konkret? Uppenbarligen så ser den förståelsen olika ut beroende på var på jorden man bor, vilken tradition man tillhör och vilken generation man tillhör. Uppenbarligen uttrycker vi oss på olika sätt, vi formulerar också vår tro på olika sätt.  Och det får olika konsekvenser i våra liv. Trots att vi hämtar inspiration från samma källa.

Jag tycker inte det är skrämmande, jag trivs i olikheterna.

Carl-Henric Jaktlund analyserade debatten genom att hävda att det hela egentligen handlar om samtalsklimat och ”Det finns skillnader i sätten att närma sig teologin, men det behöver inte innebära skillnader i teologisk syn.” Till stor del har debatten handlat om några enskildas teologiska uppfattning vilket senare har lett till att man kan döma ut varandra eftersom man inte håller med den andre.

Här går man miste om så mycket gott! Dels så stänger vi varandra ute från våra olika perspektiv som faktiskt kan berika och inspirera oss till att leva ett liv i ännu större efterföljelse. Vi gör det också svårare för varandra att förändras och utvecklas eftersom vi målar in varann i olika hörn. Jag tror inte någon vill positionera sig på det sättet det skapar onödig stolthet över saker som man kanske inte ens är klar med. Att döma ut människor som sektledare är bara onödigt, att dessutom dra upp en massa människor som stödjer detta skapar bara ännu mer splittring. Så onödigt. Så sorgligt.

Helt klart är också att det finns stora skillnader i hur man ser på det kristna livet. Vilka konsekvenser det ska få och vad tron handlar om. Om vi inte kan mötas i olikheterna och över generationsgränserna riskerar vi att gå miste om det arv vi fått från tidigare rörelser men vi riskerar också att tappa en relevans i kyrkan som vi behöver idag. Vi formulerar inte tron, livet och framtiden på samma sätt idag som man gjorde för 50 år sedan. Vi behöver hitta nya språk, nya kläder så att Jesus kan inkarneras i den tid vi lever i nu. Detta innebär ofrånkomligen förändring. Och här behöver vi våga testa oss fram, vi måste våga ge varandra utrymme!!

I dagarna har Dagen även skrivit om hur kanal 10 (kristen tv kanal) avbröt en tv-sändning på grund av att programmet undervisade om saker man inte kunde stå för som kanal. Kanske inget fel i det jag är inte så insatt. Det jag reagerade på var snarare chefens kommentar kring läran om att följa Sabbaten:  – Det är förföriskt anser jag. Om man måste hålla den lagen måste man snart hålla fler, säger Börje Claesson.

Det är intressant att koppla ihop detta med Fyrkedebatten. Finns det inte en risk när vi dömer ut olikheter? Det är väldigt sant, om man ska följa en lag/regel/bibelord från Bibeln så kanske det leder till att man måste börja hålla fler. Jag förstår det här med att vi inte längre är under lagen. Men innebär inte ett kristet liv några förpliktelser? Om vi bortser ifrån något bibelord som ger oss en inriktning på hur vårt liv ska levas så är det lätt att vi bortser från flera. Och vad innebär det då att vara kristen? Vad är det som skiljer oss från andra svenskar eller japander? Vad är poängen med att tillhöra en levande Gud om vi inte tar Hans ord på allvar och låter vårat liv präglas av det Han säger?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s