det är inte orden som gör det

För åtta år sedan lämnade jag ett sammanhang som handlade mycket om ord och lite om vardag. Och jag flyttade till en plats där allt handlade om vardag och där orden var få och väl valda.

Och de där åren med all den dära vardagen behövde jag. Och den tiden blev en bekräftelse på vad det är jag vill att mitt liv ska handla om. Jag insåg att en av grunderna till att jag hade svårt att lita på de jag tidigare omgett mig med var för att det var för många stora ord och för lite vardag i våra liv.

Jag insåg att kärlek är bäst att visa i handling och inte i ord. Orden kommer ibland när det är befogat. Men allra viktigast är att handlingarna i vardagen visar vad känslorna verkligen innebär.

Jag tror nämligen att vi har för lätt att tala ut saker utan att veta exakt hur vi ska leva upp till det. Och ibland behöver vi kanske det. Tala ut saker. Men alldeles för ofta pratar vi hellre än vi lever. Vi pratar om våra relationer, om våra jobb, om våra upplevelser och känslor vitt och brett. Ibland så mycket att vi inte ens hinner leva det där livet vi säger att vi har.

För åtta år sedan tillhörde jag ett sammanhang som talade om hur mycket de älskade varandra. Mig med. Men det var väldigt sällan någon var intresserad att höra hur jag mådde. Typiskt konstigt beteende. För kärlek är något som måste märkas i vardagen, i spenderad tid, i ställda frågor och i tystnaden när svaret ges.

Samma problem tycks vi ha när vi pratar om vår tro och hur vi vill leva. Det är så mycket lättare att prata om efterföljelse än att faktiskt följa efter.

Och någonstans där i de stora orden springer vi vilse. För det blir så svårt att leva upp till. Hur ska jag kunna leva upp till att jag vill bo under ett vattenfall med kärlek som flödar över? Framförallt när det kanske inte exakt känns just så. Och de stunder då det faktiskt känns så blir som slag i ansiktet eftersom alla andra stunder på året inte känns så. Hur ska jag förstå vad som är sant?

Jag tror vi gör bäst i att satsa på vardagen. På de små händelserna. De små träffarna. Små samtalen. Små orden. Små bönerna. För när de läggs ihop blir det till något stort. Inte för att vi så gärna vill det utan därför att det funkar så. Till slut flyter tiden ihop och de små bönerna blir till en ständig konversation. Det känns kanske inte så saftigt från början men efter en tid kommer man märka vilken skillnad det gör. Och rätt vad det är har man djupa relationer till både grannar och Gud utan att man kanske ens hunnit prata om det.

Annonser

3 kommentarer Lägg till

  1. Britta skriver:

    Mycket träffande! Tack för att du sätter ord på det.

  2. Carolina skriver:

    det borde finnas en gillaknapp här. du skriver så sant och klokt 🙂

    1. admin skriver:

      Va go du är! Jo vi har jobbat på det. Ska be min webmaster se över det igen! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s