transportsträcka eller extra mycket tid?

Det går inte att komma ifrån den där stressen. Man ser den i folks ögon. Stressen över att inte vara där än. Att inte tillhöra gruppen av utvalda, accepterade, älskade och gifta.

Jag har aldrig strävat efter det där. Har aldrig drömt om ett sagobröllop. För mig har det alltid varit så även om jag också ryckts med i den där stressen. Också för att jag längtar såklart! Men alltför ofta känns det som att den där stressen över att ”hitta någon” och tillhöra ett ”vi” inte är min. Det är någon annan som lägger den på mig. Även om mycket i livet kretsar kring hemmet och familjelivet så vill jag bestämt hävda att det inte är allt. Det finns mer.

Ibland kan den där stressen bli så stark att man tappar fotfäste fast man vet bättre. Det händer framförallt när andra är obekväma med det att någon är singel. Samma känsla av obehag kan infinna sig när någon gått igenom skilsmässa eller uppbrott. Det är som att det där ofärdiga, ohela, ensamma blir till ett hot.

En del verkar dra en lättnadens suck den dagen de går fram till altaret. Ibland kan man få känslan att det hade kvittat med vem så länge det blev gjort. Så att man äntligen fick vara en del av det där på andra sidan. Men ganska snart efter att man lyckats med detta så kommer nästa stress. Då kommer förväntningarna, önskningarna om barn och sen är man igång igen. Och så är man där igen och tänker att bara jag får ett barn så kommer jag landa. Då kommer mitt liv vara helt och ha en mening. Och det kommer det ha! Men livet innehåller mer än så! Det finns mer.

Om vi inte ser upp så blir våra liv en enda lång transportsträcka. Och risken är att vi aldrig kommer bli nöjda. För hur det än är så finns det alltid något kvar att göra där på andra sidan ån. Det finns alltid något mer som gör oss mer hela, mer fullkomliga och accepterade. Tror vi iallafall.

Jag tror att livet handlar mer om att vila. Vila i sakernas tillstånd. I verklighetens ibland hårda sanning. Och även om vi kan längta, och det gör vi med rätta, så är det inte det livet handlar om. Det finns så mycket mer i livet som man inte alltid får lika mycket tid till efter att man har en relation och barn att ta hand om. Om vi inte ser upp blir vi hela tiden offer för våra omständigheter och glömmer att det är vi som valt det. Och även de gånger vi inte valt så kan vi ändå välja. Jag har inte valt att vara singel men jag väljer att göra så mycket roliga och viktiga saker som jag bara kan medan jag har tid och plats för det. Jag väljer att ägna tid åt vänner, att lära känna mig själv och Gud mer, utmana mig på nya områden, engagera mig mer i olika saker. Det blir inte till en transportsträcka det blir till gyllene tillfällen jag kommer aldrig få såhär mycket tid till sådant som bara jag går igång på. Det är nu jag har chansen.  Och det lägger en grund av rutiner, heliga vanor och skapar en livsstil som kan fortsätta även när omständigheterna förändras. Och livets omständigheter kan förändras snabbt. Det vet vi alla.

Annonser

4 kommentarer Lägg till

  1. litenlisa skriver:

    Du e modig!
    Tack!

  2. Elisabet skriver:

    ja, grymt! Välformulerat och viktigt! Kram

  3. Jullan skriver:

    Otroligt bra skrivet! //Julia i sthlm

  4. linn skriver:

    skrik ut det bland folken!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s