bloggar, twitter och instagram…

Jag hamnar ofta i samtal om vår roll på internet. Om facebook och instagram och om hur en del får kämpa för att känna att det är naturligt att dela med sig av något i dessa forum. Själv svettas jag av helt andra anledningar. Jag tycker ofta det blir för mycket av mig på instagram och facebook. Ibland har jag så mycket jag vill dela att jag måste censurera mig själv. Jag svettas tills jag kommer fram till samma slutsats om och om igen. Det finns frihet. Frihet att dela, frihet att ta del av vad andra delat och det finns frihet att inte dela allt.

Jag har en blogg och jag har ett twitterkonto. Varför? Jo för att jag älskar allt sånt och har alltid gjort det! När vi fick dator och internet hem första gången så var det något som högg tag i mig på en gång. Jag älskade forumen där man kunde lära känna nya vänner. Jag byggde en egen hemsida där jag skrev dagbok och hade en väldigt aktiv gästbok. Jag var med i lunarstorm, paltkoma, helgonet och en massa andra sidor där man kunde interagera med andra på internet. Det är en naturlig del av mitt liv.

Däremot har jag lärt mig att ett visst sätt att använda sig av dessa forum kan stressa och skapa mycket problem i mitt liv. Jag har därför satt upp en del regler för mitt användande och hur jag ska förhålla mig till denna värld. För den finns där och påverkar, men jag har makten att välja på vilket sätt den ska påverka. Det är inte lätt att vara ungdom och särskilt inte om man inte är som alla andra. Och samtidigt ger internet och den tid vi lever i idag oss möjligheten att slita oss ifrån grupptryck och följa den väg vi ska gå.

I våras läste jag om att dagens ungdomar har svårt att sova eftersom deras telefon ständigt plingar till av sms och händelser från sociala plattformer. Det problemet har inte jag,  jag har valt att stänga av min telefon när jag ska sova (flygplansläge alltså jag har ju väckarklockan på telefonen). Det är ett enkelt sätt att bestämma, sätta upp regler. Man måste inte vara uppkopplad jämt. Jag tycker det är skönt ibland när telefonen tappar sin täckning därför att det tvingar mig att göra något annat. På samma sätt älskar jag att vara utan tv i perioder. Därför att det ger mig tid över till annat.

När jag bloggar, twittrar, facebookar och instagramar så gör jag det först och främst för min skull. Oftast och helst av hjärtats lust att dela med mig av något. Ibland gör jag det därför att något engagerat mig lite extra. Ibland för att jag blivit ombedd att ge min synpunkt på något. Men det är min lust och mitt intresse som styr. Om jag inte orkar hålla något uppe så vilar jag från det ett tag. Självklart hamnar jag också ibland i rädslan att om jag inte håller tempot uppe på bloggen eller min twitter så kanske jag förlorar läsare. Folk kanske tappar intresset. Och stressen kryper närmare tills jag inser att jag ju skiter i det. Alltså jag är jätteglad att det finns fler än jag som läser min blogg. Men anledningen till att bloggen finns är för att jag har ett behov av att uttrycka mig. Att någon vill läsa är en bonus som jag inte räknar med, eller söker.

Jag har också valt att vara offentlig på t ex instagram av den anledningen att jag vill att folk ska ha insyn i mitt liv. Jag kan ju fortfarande styra vilka delar jag visar av mitt liv. Men jag vill inte bli för privat. Jag vill visa mitt liv så som jag ser det, så som jag har det. För jag vill att du som ser mig ska se lite mer av baksidan. Det är alldeless för mycket yta idag och det är lätt att distansera sig från varann genom att bara betrakta varandra från håll. Jag vill gå emot den kulturen. Och det är också ett skydd för mig.

Det är ett sätt för mig att hålla ihop mig själv. Att bjuda in gamla klasskompisar, arbetskamrater, nära vänner och såna som jag knappt känner får mig till att se på mitt liv som helt. Det utmanar mig att vara trovärdig i allt det jag gör och säger. Jag är samma person på arbetet, fritiden och på middagen med mina nära vänner. Jag är en hel person.

Bloggen och alla dessa forum är också en plattform som jag har tagit mig. Jag har genom det fått en plats där jag får växa, uttrycka mig på olika sätt och dessutom få reaktioner på det jag gör. Som kreativ ligger det naturligt för mig att uttrycka mig offentligt och det ger extra energi när jag får reaktioner kring det jag skapat. Det ger mig mer självförtroende i det jag gör, hjälper mig att hitta vägen framåt och det utmanar mig. Bloggen har varit min vän i många många år. Här är det jag som sätter punkt när jag är klar. Här finns ingen som redigerar mina texter och pekar på mina grammatiska fel. Här får jag skriva hur kringelkrokigt jag vill. Och här får jag möjlighet att ibland öppna mig och berätta om baksidan, den som inte så ofta syns när man träffas kort på stan eller bara ser en person från håll.

Jag vet inte om jag alltid kommer vara lika aktiv överallt. Det här året har jag tagit paus från twitter under en ganska lång tid och min älskade blogg har jag inte ägnat så mycket tid. Jag tror det kommer gå i perioder. Mitt behov av att uttrycka mig kommer nog alltid finnas men beroende på vilka forum jag har tillgång till kommer det nog se olika ut. Det får vara så. För det finns frihet. Häng på av hjärtats lust!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s